Jag sörjer

Jag vill egentligen inte sluta amma.

Jag älskar att amma.
Men det är dags nu.

Sista kvällen jag ammade grät jag.
Kändes som att göra slut med en vän.
Det är så tryggt för L att ammas. Värme, närhet, kärlek.
Jag skulle aldrig för mitt liv välja bort amningen från start. Det har givit oss så mycket.
Men nu har det gått två dagar och jag känner mig inte lika ledsen över det.
Kanske för att det gått betydligt bättre ön förväntat.
Kanske för att L är så duktig.
Det är ändå en vana han haft sedan dag 1, att få somna vid bröstet. 
Det krävs en del att skapa nya vanor.


Publicerat i Allmänt